Då har det vänt, dagarna blir åter mörkare och vi går mot jul, det är mindre än sex månader kvar till julafton. Det känns rätt tråkigt, speciellt som man knappt har hunnit märka att det har blivit sommar, så nu gäller det att ta till vara varje minut och njuta så mycket man kan av sol och värme.
Och Midsommar helgen har verkligen varit av det njutbarare slaget, när det gäller god mat och vin och tillsammans med Singel vännerna, blev det även många glada skratt och en heldel dans ochså.
Men ändå, lite vemodig kände jag mig ändå, när jag gick hem ensam till min tomma lilla lägenhet, för nog skulle det ha varit trevligare om man hade varit en familj, eller åtminstone två, en sådan helg, åkt ut i skärgården, solat, grillat och tittat på solnedgången tillsammans, eller åtminstone suttit på balkongen och druckit ett glas vin och lyssnat på fågelsången och kurat sommar skymning.
Men det är ganska konstigt ibland, vissa som har "allt" och mer därtill, men dom är ändå inte nöjda.
Jag undrar alltid då, vad "mer" kan man begära än det "fulländade" livet, med gulliga barn och snäll man och ett vackert hem, en god hälsa och pengar att förverkliga allt detta med ?
Eller är det kanske så att gräset ändå är lite grönare någon annan stans, man vet ju aldrig.
Jag kommer nog inte att få veta, det "perfekta" livet är inte tänkt för mig, inte i det här livet i allafall.
Jag rår inte för det, men ibland tycker jag att livet känns orättvist...
men det hade kunnat vara värre också förstås...men ändå..
Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar