Varför är det så få av oss som ( kan )förvärkliga våra drömmar ? Liksom i filmen "Revolutionary road" som är en berättelse om det vackra perfekta paret i 50-talets USA, som har allt man kan önska, utåt sett, ett vackert hus, två fina barn ett bra jobb med bra ekonomi,så att frun April,kan vara hemmafru.
Men, även det perfekta har fläckar, livet blir tråkigt och händelselöst, drömmar om en flytt till en annan värld ( Paris )tar form. Men som så många gånger blir det förhinder. Livets klibbiga spindelnät sluter sig om Frank (Leonardo Di caprio )och April ( Kate Winslet ) och livet blir fullt av svek, otrohet och brutna löften.
En på många sätt sorglig film som påminner en om ens eget fattiga liv.
Jag menar, var ska jag som singel "mitt i livet" kunna finna lyckan, jag som varken har barn eller man och dessutom ett dåligt betalt, ibland rätt tråkigt, jobb ?
När dom som verkar ha "allt" inte är lyckliga och nöjda. Vad vill dom ha mera av ?
I bland får jag höra att livets mening är barn, men vad ska vi som inte blev välsignade med barn eller för dom vars barn blev änglar tidigt då ha för mening med livet.
Är våra liv helt meningslösa då eller kan vi göra något annat som skänker lycka och tillfrevställelse ?
Livet blir sällan som man tänkt sig och ibland känns det som en ända lång uppförsbacke, jag undrar bara, när har jag nått toppen ?
Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar