Idag, är en lite konstig minnes dag, i kväll, för 25 år och 2 timme sedan, mördades Olof Palme. Jag minns det fortfarande som det var i går. Jag bodde i ett litet kollektiv och 11.30 lyssnade vi på radio, då sändningen bröts och vi fick höra den hemska nyheten.
Sverige blev i fullständig chock, allt stannade, och vi var nog många som förstod att Sverige blir aldrig sig likt igen.
Efter den händelsen har mycket förändrats och tyvärr har väl det mesta blivit till det sämre. Det var liksom som att alla moraliska och etiska barriärer som fanns i vårt samhälle försvann när Palme dog, det var inte längre någon som höll efter rötäggen i samhällstoppen, dom får härja fritt.
För inte kan man väl tycka att dom som finns nu har någon större tåga i sig, annat än när dom ska försämra för sjuka, gamla och redan fattiga, då har dom en väldig handlingsförmåga.
Men det är ju alltid lättast att slå dom som redan ligger.
I dag har en ny försämring meddelats, försäkringskassan, som redan är i fullständig kaos, ska försämras ännu mera.
Det är verkligen synd om de anställda, och deras stackars kunder.
Vi skulle verkligen behöva en ny Palme nu, någon som kunde säga i från på skarpen, säga sanningen och framför allt, försvara dom svaga i samhället
Marie
tisdag 1 mars 2011
måndag 21 februari 2011
Skrivkramp
Bryggan på Öja väntar på badgäster !

Äntligen har jag öppnat min bloggsida igen, det är hämst så seg man kan vara, men tiden och orken räcker inte riktigt till, ibland. Nu sitter jag här med bruten handled, så nu har jag ju tid i allafall, hoppas bara orken infinner sig. Jag har varit så trött och seg sista veckan, luften gick liksom ur mig när jag föll på Ringvägen, den där kvällen för en och en och halvvecka sedan.
Men jag har blivit fint omhändertagen och handen är opererad, så nu är det bara att vänta på att benet ska växa ihop.
Men som tungt arbetande undersköterska så kan jag inte förneka att jag har det jättehärligt, rena semestern, mina dagar kan lunka på med långa sovmorgnar och läsning, härligt. Det besvärliga är att det är ganska ont och jag kan inte gå ut så mycket, svårt med kläder på armen och det är ganska halt, så risken är nog att jag blir ganska tjock och konditionen blir väldigt lidande, blir hårt att ta igen sedan.
Men det blir ett senare bekymmer, får hoppas våren kommer i år också, den är efterlängtad.
Äntligen har jag öppnat min bloggsida igen, det är hämst så seg man kan vara, men tiden och orken räcker inte riktigt till, ibland. Nu sitter jag här med bruten handled, så nu har jag ju tid i allafall, hoppas bara orken infinner sig. Jag har varit så trött och seg sista veckan, luften gick liksom ur mig när jag föll på Ringvägen, den där kvällen för en och en och halvvecka sedan.
Men jag har blivit fint omhändertagen och handen är opererad, så nu är det bara att vänta på att benet ska växa ihop.
Men som tungt arbetande undersköterska så kan jag inte förneka att jag har det jättehärligt, rena semestern, mina dagar kan lunka på med långa sovmorgnar och läsning, härligt. Det besvärliga är att det är ganska ont och jag kan inte gå ut så mycket, svårt med kläder på armen och det är ganska halt, så risken är nog att jag blir ganska tjock och konditionen blir väldigt lidande, blir hårt att ta igen sedan.
Men det blir ett senare bekymmer, får hoppas våren kommer i år också, den är efterlängtad.
lördag 1 januari 2011
Gott Nytt År !

Snart är första dygnet till ända på nya året 2011. Det känns alltid lite förväntansfullt med nytt år, man ska börja om, förbättra, bli en ny och bättre människa.
Jag brukar numera varken önska eller lova något speciellt, eftersom det sällan slår in eller går att hålla, men jag "ska" försöka skriva mer och oftare. Jag ska verkligen försöka, jag vill ju, men det har inte blivit så mycket, där får jag skärpa mig, för hur ska jag kunna skriva om jag får "riktiga" skrivuppdrag annars ? Det blir ju svårt, mitt självförtroende har ju aldrig varit särskilt stort, varken på författande eller annat.
Men alla har väl sina speciella problem, som man man gömmer långt inne i sitt inre och kämpar med så att det inte kommer fram, fast ibland kan det skymta fram i någon liten sömn, när man minst anar det.
Så är det nog för dom flesta. Fast alla är lite olika rustade att klara sina olika problem.
Hoppas vi får ett bra år i år och att det går bra, för oss alla.
God fortsättning !
Kramar
Marie
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)